Ninja Luxe Café Mini Plus är precis vad namnet antyder. Det här är en mindre version av Ninjas allt-i-ett-maskin för den som vill kunna mala egna bönor, brygga kaffe och skumma mjölk utan att fylla hela köket med kaffeprylar. Mini Plus ska vara runt 30 procent mindre än storebror Luxe Café Pro, men ska behålla funktionen.

Vid en första anblick ser det ut som att de har lyckats, det är en kompakt, på pappret fulländad och dessutom riktigt snygg liten kaffemaskin. Modellerna ska också ha en AI-barista som ska hjälpa till att få till det perfekta kaffet. Men kan den verkligen leverera det?

Den ser i alla fall bra ut

Kompletta kaffemaskiner med allt inbyggt brukar kunna se ut som riktiga bestar i köket och påminna om den där maskinen som kommunalanställda får hämta sitt kaffe i. Ofta plastiga och väldigt tråkiga. Men här har Ninja lyckats, den är både snyggare och mindre än de flesta kaffemaskinerna.

Trots att bygget består av mestadels metallfärgad plast, så känns den inte speciellt plastig och den gör helt klart ett bra helhetsintryck. Portafiltret har ett rejält handtag och det är tungt och robust. Vi får med filter för både enkel och dubbel espresso, lite verktyg och tabletter för rengöring, samt en tratt och tamper.

Det mindre formatet bjuder såklart också på några kompromisser, till exempel är bara vattentanken på 1,3 liter och behöver fyllas ganska ofta. Lika så har droppbrickan fått krympa och får tömmas regelbundet, då den fylls med vatten vid den automatiska rengöringen. Dessutom ligger metallbrickan och skallrar ibland när vi brygger. Så det finns endel irritationsmoment som vi märker av ganska snabbt.

“AI” hjälper till, men det är bönan som är bossen

Maskinen har inbyggd kaffekvarn och våg, som Barista Assist ska använda sig av för att anpassa mängd och rekommendera en malningsgrad. Det fungerar till viss del, men beroende på kaffebönorna vi väljer, så kan både malningsgrad, mängd och värme spela in. De första kopparna vi gjorde med maskinen fick vi hälla ut, för de var alldeles för sura. Men det finns knappar direkt på bryggaren för att anpassa alla dessa inställningar, så det går få till.

Självklart förstår den att Espresso kräver finare malning, vanligt kaffe grövre. Men riktigt så enkelt är det inte alla gånger, så malningsgraden som rekommenderas är, enligt mitt tycke, sällan det perfekta. Vid Espresso får vi höja och vid annat kaffe sänka. Så det var inte en självklarhet i början. Men det går få till kaffet vi ville ha, men det kan krävas endel testande och uthällt kaffe.

Bönbehållaren rymmer 250 gram, vilket är fullt godkänt. Men det är lite svårt att se hur mycket bönor som finns kvar. Så flera gånger har bönorna tagit slut och kvarnen gått på frivarv. Vilket även det resulterar i fel dosering och att dyrbart kaffe som går till spillo.

Det klassiska kaffet gör den bäst

Detta är en espressomaskin och med espressomaskiner gör man espresso. Men det gäller att hitta rätt inställningar. Men trots det så blev det traditionella kaffet, Classico, favoriten.

När vi använder den inställningen, häller den först på en lite skvätt vatten på kaffet och låter det blomma, innan den fortsätter bryggningen långsamt. Precis som vi gör om vi använder oss av Pour Over bland annat. Vilket var mer än vad vi förväntade oss av denna maskin.

Så relationen till maskinen blir en aning komplicerad. Är vi vana och tycker om att jobba med en separat kaffekvarn och manuell espressomaskin, eller andra typer av bryggare som Chemex eller AeroPress, där vi själva doserar bönorna, väljer malningsgrad och anpassar värme och vattenmängd. Då är inte den här maskinen, antagligen ingen automatisk maskin, något för oss.

Men enkelheten i den automatiska bryggningen ger en viss kärlek det med. När vi väl hittat hem med inställningarna, så är det otroligt skönt att bara starta, mala, tampra, sätta portafiltret på plats och trycka på en knapp, på bara någon minut. Tillsammans med fintoningen som krävdes så blir det väldigt bra kaffe. Så det är inte maskinen det är fel på, utan mig.

Mjölkskummaren är den stora vinnaren

Där vi däremot gärna tar emot all hjälp vi kan få, är vid mjölkskumningen. Använder vi oss av en manuell traditionell espressomaskin, så krävs det finess för att få till det där riktigt perfekta skummet.

Men här fyller vi bara på kannan, placerar den på sin plats, fäller ner ångröret och sen trycker på en knapp. Maskinen sköter resten. Perfekt skum varje gång och vi kan med knapparna på maskinen välja hur fluffigt vi vill ha det. Det är en lyx vi kan bli beroende av.

Det går även använda ångröret manuellt om vi vill det, sen finns det ännu en funktion med det här röret vi tycker om. Det rengör sig själv, när vi skummat klart fäller vi ner röret till sin position, sen sprutar den ut vatten ner i ett hål i droppbrickan och allt vi behöver göra är att enkelt torka av pipen med en fuktig trasa eller papper.

På manuella maskiner kan mjölkrester snabbt bränna fast på ångröret om det inte rengörs direkt. Här slipper vi alla sånna problem. Droppbrickan blir dock snabbt full efter rengöring, men det finns en liten orange flottör som dyker upp när det är dags att tömma.

Trots några plus och några minus, har vi svårt att se varför vi skulle välja den här före storebror, om vi inte har riktigt dåligt med plats, eller personligen, välja en automatisk maskin när vi får en riktigt fin manuell bryggare för samma pengar, vilket är 6000 kronor.

Men tänker vi igenom exakt vad vi vill ha ut av en kaffebryggare, så är den här inte ett dåligt val, om det är en liten kompakt, semi-automatisk, halvsmart kaffemaskin vi vill ha.